Ibland funderar nog vi alla över varför vissa människor inte får tummen ur och bara gör det. Varför får jag själv inte tummen ur och gör det? Hur kommer det sig?
Varje morgon publicerar Paolo Roberto en bild på Instagram på någon form av rörelse han gör. Till detta skickar han med en text om hur viktigt det är att vi rör oss och inte försoffar oss totalt. Otroligt många irriterar sig på honom. Han kommer där med sina pekpinnar och sitt dåliga språk, och sen skall han tala om för mig vad jag skall göra. I helvete heller! Jag tänker fanimej inte springa klockan fem på morgonen innan jobbet. Jag måste sova 45 minuter till för att orka jobba! Jag får springa när jag kommer hem!
När arbetsdagen är slut och samma person kommer hem så skall det fixas middag till barnen, sen skall lite läxor göras, sen måste tvätten fixas, sen släpps ju senaste avsnittet av den där serien idag, sen är det inget bra väder idag, … Helt plötsligt är klockan 22.00 och då är det helt plötsligt försent. Sängen lockar, jag får springa i morgon istället.
Nästa morgon där Paolo där igen och väcker samma ilska.
Paolo får ta den ilska som finns. Det är den där jävla Paolos fel att jag ständigt mår dåligt, ständigt har dåligt samvete.
Problemet ligger i att vi vill det inte tillräckligt mycket eller att vi vill det men vi söker inspiration för att börja. En målare vid namn Chuck Close fick frågan om inspiration till att måla och han svarade “Inspiration is for amateurs – the rest of us just show up and get to work”. Pablo Picasso sa en liknande sak “Inspiration exists, but it has to find you working”. Paolo svarar alltid att om du skall vänta på inspiration kommer det inte bli många löpturer.
Det är ok att det inte blir många löpturer, men då måste du också acceptera att löpning inte är viktigt för dig. Att inom sig veta att löpningen inte är viktigt och samtidigt må dåligt över att du inte kommer ut i spåret är en dålig kombination. Du måste också acceptera att det inte är den jävla Paolos fel att du mår dåligt utan det är du själv som inte tar ansvar för ditt välmående.
Men tänk om löpning är viktigt för mig och jag vill verkligen komma i form. Paolo har ett citat för det också. Han har inte suttit hemma och varit en citat-maskin, han har naturligtvis snappat upp dem och applicerar dem på olika situationer. Ingen fel i det, det gör vi alla. Hur som helst, Paolo säger att det största hindret mot vad du vill på lång sikt är vad du vill på kort sikt. Det är den mest sanna mening jag läst i mitt liv. Det är förmodligen detta som hindrat mig från att nå dit jag tycker att jag borde nå.
Jag vill gå ner 10 kilo i vikt men just nu vill jag ha den här limpmackan och ett glas Oboy. Vi behöver inte inspiration eller motivation för att göra saker, vi behöver ett jävlar anamma. Det är varken inspiration eller motivation som kan få mig att ta fram boken i biokemi en söndag kväll, det är jävlar anamma.
Det tråkiga för mig är att jag är lika usel på detta som alla andra. I morgon bitti står han där igen, den där jävla Paolo Roberto.